Ericus Petri Noræus Angermannus
Kyrkoherde i Silbojokk 1656-97
× c:a 1618
i Nora socken
† 1697-02
♥ 1652-11-14 Barbro Persdotter
Kusiner
Källor:
Stud. i Upsala 15 febr. 1645; blef hörare 1650 i
Piteå
skola och kallar sig 1653 scholæ Pithensis
præceptor classicus (d. v. s. kollega i 3:dje
klassen). Tillträdde Silbojocks pastorat 1656
med samma lön som företrädaren och mottog 6
juni följande år den af bruksförvaltaren
omhänderhafda kyrkokassan. Hans ämbetsutöfning
stördes på ett öfverraskande och ödesdigert
sätt genom det anfall, som en norsk ströfkår i
aug. månad 1659 företog öfver svenska gränsen
och som ledde till hela bruksdriftens
upphörande. Själf ögonvittne har khden
skildrat händelseförloppet i en relation, dat.
Arjeplog 30 aug. 1660. Han omtalar, huru han d.
15 aug. 1659 kl. 5 om morgonen varit ute med
proviantskrifvaren vid bruket för att dra upp
fiskenoten i Piteträsket (Sädvajaur) och just
höll på att hala båten i land, då den
fientliga styrkan, 20 man till häst och 80 man
till fots, kom ansättiandes uthi en gruffweligh
furie. Anföraren, länsamtmannen i Nordlanden
Preben von Ahnen satte pistolen för hans bröst
och frågade, om han ville låta sig fånga eller
nederskjuta; bad alltså om kvarter (pardon,
nåd). Medan plundringen af proviantförråden
och bruksinventarierna som bäst pågick, fick
khden och hans hustru företräde inför
junkaren, anhöllo om förskoning till lif och
egendom, hvilket omsider till en del
beviljades. Påföljande dag beröfvades kyrkan
sin klocka, mässe- och altarkläderna samt andra
mobilier, hvarefter den jämte flertalet
hyttebyggnader stacks i brand. På prästfolkets
ödmjuka bön skonades emellertid lilla
hyttegården med tvenne mjölbodar, som pastorn
betecknade som sin privategendom, under det att
kronans hus, bodar, bagaroch bryggstugor samt
fähus spolierades. Fienden aftågade därpå
till Nasafjäll, där förstörelseverket
fullbordades d. 18 aug. Då det klena ekonomiska
utbytet af grufdriften icke lockade till dess
återupptagande och nybyggarväsendet i dessa
trakter trots statsmakternas uppmuntran icke haft
nämnvärd framgång, blef pastoratets vidare
existensberättigande starkt ifrågasatt.
Konsist. i Hsand förkunnar sålunda 10 maj 1661,
att dn. Ericus Petri Noræus, förordnad
predikant vid Silbojoki, tillsvidare må behålla
sina förre lappar, och så framt silfverbruket
härefter icke upprättas utan det i Luleå
uppfunnet är (Kedkevare) i stället upptages,
må han sig dit begifva och njuta den lön, som
där faller. (Hdpr.) Någon förflyttning blef
emellertid ej af, utan Noræus stannade som
pastor i Silbojock och kunde nu mera odeladt och
med framgång ägna sig åt omvändelseverket i
denna del af lappmarken. Ny kyrka uppfördes
först 1691. Han afled i febr. 1697 och begrofs i
Arjeplogs kyrka på samma gång som sin
ungdomsvän och kollega khden därstädes Johan
Læstadius.
RA, Bergskollegii arkiv. Berättelsen är i sin
helhet aftryckt af Bromé, anf. arb. s. 242.
|
|
|