Petrus Noræus Fjellström
Kyrkoherde i Silbojokk 1698-1706
× 1657-10-04
† 1706-05-15
♥ 1683-02-13 Agatha Læstadia
Kusiner
Källor:
Stud. i Upsala 31 mars 1677. Enl. akad. konsist.
prot. 22 aug. 1678 supplicerade lappen Petrus
Noræus om någon vidare hjälp, eftersom han
icke kan subsistera af stipendio simplici, som
han hafver. H. Höggrefl. Exc.
(Universitetskansleren) skattade icke allenast
billigt utan ock högnödigt att hjälpa honom,
på det han framdeles må kunna uppbygga
församlingen där på orten, viljandes att han
måtte ännu få ett simplex stipendium till det
förra. Han prästvigdes till adj. åt sin fader
1682 och blef hans efterträdare som khde 1697
samt introducerades 29 jan. följ. år. Liksom
fadern gjorde han sig känd för sitt nit att
utrota lapparnas hedniska sedvänjor men förfor
härvid många gånger med onödig stränghet och
hänsynslöshet. Belysande härför är ett bref,
som han aflät till superint. M. Steuchius, dat.
Piteå 24 nov. 1686. I egenskap af faderns
hjälppräst hade han företagit en resa i
fjällen och omtalar som sin erfarenhet, att de
till Silbojock hörande lapparna i allmänhet
öfvergifvit hedendomen, men att det ännu fanns
många afgudadyrkare i närgränsande pastorat.
Under färden, som företogs i sällskap med tre
lappar, däraf en länsman och en fjärdingsman,
hade man uppsökt en sådan utpekad nomadlapp
Erik Eskilsson från Umeå landsförs. Då
hvarken förmaningar eller hotelser hade någon
verkan, förstörde herr Per lappens afgudaaltare
och medtog hans spåtrumma. På återfärden
upphanns prästen af lappen och ett par
likasinnade kamrater, hvilka med våld återtogo
trolltrumman. Fjellström omtalar äfven en annan
lapp Anund Thorsson från Turpenjaur, som öppet
förklarat sig aldrig vilja öfvergifva sina
hedniska förfäders tro, och slutar sitt bref
på följande sätt: Få nu dessa två
förhärdade människor mer lefva, så må ej
någon präst vara ibland lapparne mera eller
något Guds ord, ty dessa förvilla de andra;
vore därför önskeligt att ogräset måtte
rensas förr än skördetiden kommer. Vid
februaritinget 1687 ransakades denne Erik
Eskilsson och dömdes till höga böter samt
lofvade vid påföljande års ting inför
nämnden och tre närvarande lappmarkspräster
att öfvergifva sitt afguderi. Ett hårdare öde
vederfors en annan lapp Lars Nilsson i
Norrvästerbyn, hvilken för sitt vidhållande af
tron på sina afgudar dömdes till döden och
efter kristlig beredelse af Fjellström på
våren 1693 led sitt straff (närmare härom se
Bromé., anf. arb. s. 194-198).
Brefvet är aftryckt i Tidningar utg. i Upsala
1776 n. 18.
|
|
|