Pehr Fjellström
Kyrkoherde Lycksele, 1739-1764
× 1697-03-02
i Silbojokk
† 1764-06-30
i Lycksele
av Vattensot
♥ 1719-02-15 Margareta Burman
♥ 1735-03-25 Catharina Sjöberg
Kusiner
Den nionde af 18 syskon åtnjöt han i hemmet
faderns undervisning. Efter dennes död 1707,
sändes han och hans broder Carl af modern till
Piteå skola, men då hon ej ansåg sig längre
ha råd att hålla dem där, blefvo de 1709
hemkallade. Lyckligtvis fick landshöfdingen
frih. O. W. Löwen under en resa genom länet
kännedom om förhållandet, åtog sig en
faderlig vård om gossarna och bekostade deras
skolgång i Piteå. Efter hans död 1712 blefvo
de på hans änkas friherrinnan Helena Totts
anmodan sända till Stockholm, där de sattes i
Storskolan och äfven sedermera underhöllos i
Upsala jämte hennes egna söner efter att ha 6
sept. 1715 blifvit inskrifna vid universitetet.
Bland de lärare, hvilkas undervisning P.
Fjellström här åtnjöt, nämnde han med
särskild tacksamhet domprosten teol. prof.
Djurberg, som ifrigt och varmt uppmanade honom
att ägna sitt lif åt lapparnas kristliga
upplysning med citatet Lucas 22:32: "När du
omvänder äst, så styrk dina bröder". Efter en
till hembygden år 1718 företagen resa blef han
10 okt. s. å. utn. till skolmästare i Lycksele
och tilltr. 1 maj följande år. Denna befattning
förestod han med synnerlig framgång i 20 års
tid, ehuru hans ekonomiska fördelar icke voro
särdeles lysande. Under denna tid förehade han
flera af de arbeten, som skulle komma att
kraftigt bidraga till stadgande af ett lappskt
skriftspråk. Närmast till tjänst för
lappmarkens präster hade han på prosten Z.
Plantins i Umeå tillstyrkan uppsatt ett
Vocabularium succo-lapponicum. Vid ett besök i
Lycksele år 1734 visade landshöfding Gyllengrip
stort intresse för detta arbete, och då
Fjellström vid samma tillfälle framhöll
nödvändigheten af att ge ortografisk stadga åt
de olika lappska dialekterna, innan man kunde
tänka på en öfversättning af Nya Testamentet,
förståelig i de vidt skilda lappmarkerna, och
fastställandet af ett gemensamt kyrkospråk,
anmodade landshöfdingen honom att uppsätta ett
betänkande öfver denna sak, hvilket sedan
framlades vid påföljande riksdag. Följden
blef, att skolmäst. Fjellström redan 1736 från
Kansli-kollegiet erhöll ett förständigande att
fortsätta med ordboksarbetet och tillstånd att
enligt sin egen begäran på allmän bekostnad
få företaga en resa genom lappmarkerna för
studiet af de särskilda dialekterna. Resan
företogs vintern 1737. Följande år utkommo på
trycket tre af hans arbeten, däribland hans
lappska lexikon och en lappsk grammatik. För att
öfvervaka tryckningen uppehöll han sig i Sthm,
där hans skrifter under den pågående riksdagen
väckte mycket intresse för lappska missionen
samt föranledde, att han fick mottaga det
viktiga uppdraget att öfversätta Nya
Testamentet till lappska. Som en förberedelse
till detta grannlaga värf utgick Hsands
konsistorii befallning 5 mars 1740 till
prästmännen i lappmarkerna Junelius i
Kautokeino, Ganander i Enontekis, Læstadius i
Arjeplog och Fjellström i Lycksele att
öfversätta Episteln till Titus hvar på sin
lappmarks dialekt, hvarjämte åt gymnasisten
Paul Samelin gafs till uppgift att öfversätta
samma epistel efter Luleå lappmarks dialekt.
Redan 9 juni hade dessa öfversättningsprof
inkommit till konsist. och öfversändes samtliga
till Fjellström med begäran, att han på grund
af verkställd jämförelse skulle sig utlåta,
"huruvida en sådan version måtte kunna
utarbetas, som af alla lappländare må
förstås, eller hvilken dialekt härtil månde
tiänligast vara". Efter två sammankomster
hållna under hösten 1743 och i Umeå april-maj
1744 för lappska skriftspråkets reglerande, vid
hvilka, utom Fjellström, ett par andra
delegerade deltogo, fastställde konsistoriet det
språkliga resultat, hvartill dessa kommit, och
härigenom kom hufvudsakligen sydlappskan att
blifva det gällande skrift- och kyrkospråket,
dock mot liflig protest af Ganander, som yrkat,
att nordlappskan borde lagts till grund.
Emellertid hade Fjellström 21 mars 1739
utnämnts till khde i Lycksele, men fortsatte
icke dessmindre med outtröttlig ifver sina
språkliga arbeten, särskildt sedan han för
detta ändamål erhållit ett årligt gratial af
100 dlr samt en med offentliga medel aflönad
adjunkt. År 1744 utkommo icke mindre än 5
arbeten af trycket. I den d. å. utg. Lappska
Psalmboken finnas 29 psalmer öfversatta af
honom, hvilka till större delen äfven inflöto
i de därpå följande, 1786 och 1849 utgifna
psalmböckerna. Flera gånger kallades han af
andra församlingar till khde, men afböjde
kallelserna. Prost och visitator 1755. På ett
rastlöst sätt skötte han sitt herdekall och
sin församling. Kyrkan, som kort före hans
tillträde blifvit uppförd, fullbordades till
sin inredning och erhöll nya klockor. Men äfven
olyckor tillstötte. Prästgården nedbrann 19
maj 1758 jämte större delen af hans bibliotek
och egendom, och dess uppbyggande vållade honom
rätt mycket bekymmer. Han var af muntert och
gladt lynne, men led under många år af svår
andnöd, så att han flera veckor å rad måste
tillbringa nätter och dagar sittande i en
länstol för att ej kväfvas. Afled af vattensot
30 juni 1764 och begrofs af komm. Isr. Lindahl i
Umeå. Ibland lappmarkens prästerskap intager
prosten Fjellström ett märkligt hedersrum.
Rättskaffens, upplyst och arbetsam har han genom
sina arbeten kraftigt befordrat den svenska
kyrkans mission bland lapparne, och att
lappmarksprästerna från och med hans tid
allmänt voro mäktiga detta språk är till stor
del Fjellströms förtjänst. Hans porträtt
förvaras i Lycksele kyrka.
Källor:
1735-03-25 Lycksele C:1 s158  Gift med Catharina
1753-1759 Lycksele AI:1 b8 Prästbordet
1761-1764 Lycksele AI:2 b10 Prästbordet
1764-08-26 Lycksele C:1 s234 Begravd, Död 1764-06-30
Lycksele herdaminne s130
| |
|
|
|
